Description
I Sardinien (Italien) valde en lantbrukare att sänka produktionskostnaderna för mjölk genom att öka mängden bete och hö som produceras på gården. På gårdens 77 hektar begränsas odlingen av steniga jordar. Därför använder han fodergrödor som inte kräver jordbearbetning varje år, dvs. vall som varar i minst 2 år. Han odlar en mängd olika vallar som bevattnas genom regn eller konstbevattning och som består av självsående klöver, humlelusern, andra baljväxter i renbestånd och i blandningar med spannmål eller gräs. I detalj består blandningarna av sulla och cikoria; en blandning av engelskt rajgräs, cikoria och tagglusern; sulla i renbestånd; vitklöver i renbestånd; lusern. Varje år sås ett majsfält för producera kärna. Fåren flyttas 2–3 gånger om dagen för bete i olika fållor.
Lantbrukarna fick flera fördelar av denna innovativa foderkedja:
- Foderproduktionen är konstant under året
- Större foderproduktion per hektar
- Bra råproteinhalt i vallen under alla säsonger
- Fåren kan beta flera olika arter och har bättre hälsa
- Majsen drar fördel av restkväve i jorden efter baljväxter
- Mindre behov av kvävegödning
- Självförsörjning på foder har uppnåtts
Man måste dock ha rätt andel gräs i fårens foderstat på våren när det finns ett överskott av råprotein i betesvallen. Dessutom krävs extra arbete för att flytta djuren under dagen. Bevattning är nödvändig för att stötta foderproduktionen under sommaren och för att underlätta etableringen av blandningarna vid sådd i slutet av sommaren. Att ta hjälp av rådgivare rekommenderas för detta fodersystem.
