Description
Bete är fokus för mejeribranschen. Flera initiativ för att marknadsföra vallbaserade mejeriprodukter har börjat komplettera specifikationerna, en minimilängd på betesperidoden, ett maximalt antal djur per yta och en minimilängd på tiden som djuren betar per dag. Tidigare användes detta kriterium endast i (skyddad ursprungsbeteckning). Bete är ett välkänt tema för mjölkproduktionsrådgivare. Att stötta lantbrukare att införliva mer bete i mjölkkornas foderstat verkar inte vara något hinder. Under mötet med lantbrukare, mejeribranschen, forskare och tjänsteföretag konstaterades att de två huvudsakliga begränsningarna för bete är bristen på direkt åtkomlig mark (nyköpt mark ligger sällan i närheten av ladugården) och motvilja mot att sänka kornas individuella mjölkavkastning. Några av lösningarna för att kompensera bristen på användbar mark: tunnlar under vägar, mobila mjölkningsanläggningar (tillämpas ofta på höglandet) och markbyte mellan grannar. Det senare uppfattas ibland som oönskat på grund av det känslomässiga bandet till marken. Det har påpekats att vissa regioner ger ekonomiskt stöd till infrastruktur som utvecklar betet och att industrin betalar ett högre mjölkpris till lantbrukaren. Detta bör möjliggöra investeringar för att komma över några av dessa hinder. Om man utgår från att minska kornas individuella mjölkavkastning utkristalliseras två modeller. De som byter system helt och hållet och inte längre tänker på produktion per ko utan hellre inkomst per hektar. Och de som upprätthåller en mjölkproduktion med hög avkastning men som använder bete för upp till hälften av grovfodermängden.
